Hesselgrens

Under veckan som varit har det tagits många foton så såfort jag har dom inärheten kommer ni få veta:
min första blodblåsa på jobbet
pappas 40-årskalas
helgen med Nathalie och Isa, och massor av mera galenskap, men till dess får ni nöja er med detta.

Jag ville sitta ute och skriva,men man ser inge på skärmen när solen ligger på så just nu sitter jag under ett paraply, för att förbättra bilden men solen kommer inte åt mig så bra så
see you later!

På tisdagen var det bara att gå upp, klockan 6!
åh det var så jobbigt jag ville bara ligga kvar men icke sa nicke.
Det var bara att gå upp, klä på sig, äta frukost, sminka sig och borsta tänderna efter det bar det iväg till första dagen på arbetet.
vi började med att leta efter Maria första halv timme sen vare bara att sätta på sig arbetskläderna och följa henne runt, alla var trevliga och såklart ska jag börja arbeta med 20åriga Emil, han var nog mer nervös än vad jag var.
Iallafall vi började med att göra 500mackor vilket man ska skära, smöra, lägga på X-antal skivor, ost,leverpastej elle brie, salladsblad som täcker mackan sedan ska man smöra locket och lägga dit det sen ska det ner i påsen på med ett klister märke där det står vad mackan innehåller sen packas ner i kylväska,flygplansmatvagn eller en stor plast kartong.

Efter lunch sköljde och skärde jag 1200tomater och två stora låder med sallad, inge vila här inte.
Nu ska ni få veta en hemlis; när jag stod och sköljde tomaterna råkade en tomat hoppa ur bunken och åka rakt ner i avloppet och fastna, jag fick lite panik och tog diskborsten och tröck allt jag kunde ihopp om att den skulle splascha men istället åkte den ännu längre ner, nu börjar jag gripas av 'nnu mera panik och börjar undra om jag ska säga något men istället bestämmer jag mig för att trycka till en sista gång och vipps åkte den ner i avloppsröret och försvann, thank god!

På jobbet måste man ha; skyddsmössa,handskar som byts efter att man rört vid en råvara alltså blir det upp till 50ombyte av handskar varje dag, vi har rutiga byxor, vit t-shirt och vita eller svarta mat tants skor.
Men det gör inge för mig för jag är så het så het kan ingen svalka mig? trodde aldrig jag skulle kunna känna så här.
Händerna ska tvättas först med tvål sen ska händerna smörjas in med bakteriedödande medel och efter det handcreme och handskar.

Andra dagen gjorde vi ungefär 750 mackor som skulle smöras, få pålägg, packeteras och skickas iväg.
Vi gjorde flygplansbrickor med macka, för- eller efterrätt, mugg, vatten,bestick och mjölk.

Och såklart efter varje dag ska lokalen tvättas, steriliseras, byte av alla soppsäckar ska ske alla verktyg ska diskas eller rengöras på något sätt.

Dom två första dagarna har varit et helvete för kroppen; sovit från 00:00 till 06:00 jobbat från 07:30 till 16:30.
Jag fick ont i fötterna pga att jag inte har gått in skorna än.
Ont på framsidan av låren eftersom man står så mycke.
Ont i över armarna pga att man lyfter och gör det mesta med armarna.
Ont i höger arm precis vid armbågen pga av allt smörande av mackor.
Ont i huvudet av så lite sömn.

Så nästa gång ni åker flygplan,eller äter mat från en cateringfirma och ni bestämmer er för att klaga, think again please.
Det är fan inte ett lätt jobb, vi gör allt för hand!

Lika bra att babbla på om något eftersom Han vill att jag ska skriva något!

I fredags åkte jag från pappa till mamma för att tillbringa hela helgen hemma eftersom mormor och morfar är på besök!
Så jag har myst hela helgen med familjen och det har varit riktigt trevligt, kvällarna har avslutats me dlånga samtal med han som inte är här.
I Lördags kollade vi på meodifestivalen och det var riktigt mysigt men höjdpunkten är ju när Björn Gustavsson kommer ut, oh jag smälter totalt!

Imorgon är det måndag!
Ska till skolan för att hämta saker i skåpet sedan bär det av till Tommy!
Vi ska hyra film mysa ner i soffan och bara kolla!

Jag är så sjukt kissnödig men jag måste skriva klart innan!


Jag och han har fösökt kommit på ideer om hur vi ska tjäna pengar och vi har väl kommit på hyffsade bra idéer så vi håller tummarna!

Nu bär det av till sängen

I torsdags fick man övernattnings sällskap, av Linn!
Så en engång laddade vi upp med godis, data, myskläder, och bra tv, vi hade hur mysigt som helst vi kom till pappa vid tio tiden eftersom Linn skulle sitta barnvakt, och jag missade bussen, eller bussen körde ifrån mig!
Aj iaf vi gick och la oss vid 04:00 tiden ochvar hemma fredagen, Jessica gick ändå, vilket jag verkligen inte ville att hon skulle göra!

I fredags åkte jag med Linn hem till henne med packning för två veckor eftersom far min och Karin åker till USA, för att fira pappa på 40-årsdagen, iaf så på roslagsbanan träffar vi tre killar som var väldigt pratglada och bjöd med oss dit dom skulle men vi var ju tyvärr inte ombyta plus att vi hade andra planer.
När vi kommer hem till Linn, efter en biltur med hennes bror, vilket betyder att man flyger runt i baksätet, så sätter vi oss oh kastar i oss mat, nästan, går upp gör oss iordning sen åkte vi till pojkarna. När vi kommer dit är det fullrulle, haha, inte. Men det visste vi ju att de tint eskulle vara men ju senare kvällen blev ju roligare blev det, tack vare Linus, plutt.
Efter att bröderna har somnat och alla andra är i vardagsrummet börjar det bli dags att åka hem, så vi lämnar huset som det var, och splittrar upp oss eller iaf en som gick åt andra hållet, haha.
Väl nere vid Centrum lckas vi ragga upp en taxi som kör oss hem, eller ner till den mörkagatan och därifrån var vi tvungna att gå, läskigt.
Vi kommer hem tar något att äta, hämtar täcke, byter om, och myser ner i vardagsrummet, där vi även ska sova, och det gör inget för sofforna är SÅ sköööna!
Och vi somnade runt 04:00 med tv:n på, aa det var mysigt.

I lördags var det ridning för Linn så klockan gick igång klockan 10:00, oj vad vi var sega kan jag säga, men efter en kvart går jag upp och byter om och Linn går och sätter på sig ridkläderna och 10:30 var det bara att bege sig ner till stallet!
Oj vad det var kallt, höll ju typ på att blåsa iväg som Mary Poppins.
Efter en halvtimme i stallet var det bara att gå ner till ridhuset, och frysa där istället.
Linn var så söt när hon sitter där och guppar på hästryggen.
Efter ridningen var det bara att gå upp till huset ladda upp med god frukost, lägga sig i soffan och äta, och ta det lungt.
När klockan var fyra hoppad evi in i duschen en efter en och gjorde oss i ordning för att åka till  Vaxholm, och eftersom det var sånt skit väder så fick vi skjuts.
Först åkte vi hem till mig så Linn fick platta håret, sen var klockan helt plötsligt 19:35 och vi fick lite panik eftersom vi skulle ha VARIT hos Jessica för fem minuter sen så det var bara att kasta på sig ytterkläderna och halv springa en bit.
När vi kommer fram så har Jessica, Anton, Elin, och Mathias redan ätit men dom satt med oss, så middagen blev ganska mysig ändå.
Sen var det dags för film, den var både äcklig och dålig men det gjorde inte så mycket eftersom vi inte kollade på den direkt.
Efter att Elin och Mathias gått hem spårade allt ut, musik sattes igång och alla blev galna, aa det var kul.
Vid ett skulle Linn med bussen, så vi följde henne dit men hon missade den så hon följde med mig hem eftersom nästa gick en timme senare så klockan två gick vi hem ifrån mig, när jag kom hem fick jag ett telefon samtal av Linus/Rikard/Jesper och efter det var det natt för mig.

Om jag dog hur skulle livet vara här?
skulle alla hamna i någon slags koma över att jag inte fanns kvar?
skulle Jessica och Linn sakna att jag inte satt  emellan dom?
skulle mina vänner sakna min humor, mitt skratt, mitt hår, mina kommentarer, min klumpighet?
skulle nån känna att dom inte sagt allt dom ville säga till mig?
skulle dom som betyder mest för mig komma på min begravning?

Ibland undrar man bara

Har du varit kär? Sådär nervpirrande, blossande kär? Sådär så att man inte kan låta bli att le varenda vaken sekund, och sömnen blir lidande då drömmarna ockuperas av någon, och drömmen känns lika existerande som verkligheten?

Det skulle inte förvåna mig om du sitter och ler igenkännande just exakt nu.

Känner du igen dig i följande scenario då? Du vågar inte, du väntar och hoppas på att den du har kär ser vad du känner och ska ta första steget, men det blir inte riktigt som du tänkt och det hela verkar slinka mellan fingrarna och försvinna från dig.

Ett slags nedstämdhet flyttar in i din kropp och du försöker intala dig själv att det kanske inte var meningen ändå.

Men tänk om det var det? Tänk om ni hade fungerat utmärkt tillsammans om du bara vågat ta steget.

Tänk om vi skulle bli lite mer öppna av oss och bara säga rakt ut vad som plågar oss. Tänk om vi kunde våga gå fram till den vi fallit för och saga: "Hej jag tycker om dig".

För vad är ärligt talat det värsta som skulle kunna hända?

Man kan få positiv respons, och kanske den där sagan alla talar om, eller så får man: "Jag är ledsen men jag känner inte likadant". Och hur farligt är det egentligen?

Det är tusen gånger bättre att få veta än att gå och grubbla på vad som skulle kunna ha varit.

Argumenten för varför man inte ska våga är många, men argumenten för varför man ska är ännu fler.

Vänskapsargumentet är välkänt. "Vi är ju kompisar, tänk om jag förstör det."

Men är det riktig vänskap kommer man förbi eventuella stötar på vägen, eller hur? Det är så pass vanligt att någon i en kompisrelation faller för den andre att man kan kalla det ett faktum.

Vänner är ärliga, de gömmer inte, dömer inte. Framför allt är vänskap en form av kärlek, och kärleken övervinner allt, eller hur?

Så använd nu inte de där dåliga argumenten som en anledning till att slippa resa på dig och göra det där erkännandet. Vi måste våga mer för att inte bli de där sönderdeppade varelserna som inte tänker på så mycket annat än vad som hänt om de faktiskt tagit steget.

Vi måste våga blotta våra känslor en aning och sluta använda argumentet "men tänk om jag blir sårad".

DET är såret. För det måste ju erkännas, visst är den där bubblande, virvlande känslan bra mycket bättre än att grubbla i en evighet?

Paulina Hesselgren