Hesselgrens

Igår efter skolan gick jag hem till Ida vilket ni redan visste, efter några timmars mysande hemma hos henne försvann vi till väsby och drack för fulla muggar och hade det sjukt kul, men för första gången berättade kroppen för mig att jag hade fått för mycke av det goda så var tvungen att ringa Philip, efter en halv timme kom han och hämtade upp oss, körde hem Ida till pöjken sin och vi åkte hem till Ida för att hämta min väska sen till några av Philips vänner som va på fest i närheten.

När vi kommer dit så vill alla se mig/träffa mig vilket va väldigt roligt om jag hade vart lite nyktrare, inte spytt upp hela magen och inte varit helt borta men nu var jag det och det gick väl bra endå hoppas jag, nästa gång jag ser dom ska jag göra världens intryck, vill inte ha stämpelt fullast spyr.

När vi väl kommer hem lägger vi oss i sängen och myser sönder som galningar, efter kanske en timme tittar han på mig, tittar mig djupt in i ögonen och säger det ingen annan har sagt till mig förrut;

Sandra, jag älskar dig.

När han sa det ville jag aldrig att han skulle lämna mig, jag ville aldrig att den där sekunden skulle ta slut, mina läppar kunde inte sluta le, jag kunde inte sluta titta på honom, jag insåg hur äckligt perfekt den pojken är och hur glad jag är över att ha hittat honom.
Om man bortser från hans svåra problem med att vara sur och säga till folk, och såklart älskar jag honom oxå och jag var inte seg på att säga det.

Nu ska jag och Ida prata om gårdagen

XoXo

Hon som älskar honom