Hesselgrens

Jag är 17år, mina föräldrar har vart skilda i 8år, min mor, Tanja är 36år och min far, Christer är 39år dom har två barn ihop mig och min 6år yngre syster,Hanna vilket gör henne till 11år.
Min mor har nu en pojkvän, Per som är 28år och dom två har ett barn ihop som heter Hugo och han är 1år och 2månader.
Min far har en flickvän, Karin som är 35år och hon har två barn från tidigare förhållande, hennes dotter, Sara är lika gammal som min lilla syster alltså 11år och hennes son, Felix är 9år.
Min lillasyster har ADHD vilket gör att mycket energi från min mor läggs på henne, vilket är rätt så jobbigt för jag behöver oxå hjälp och uppmärksamhet, sen hugo kom till jorden har Per mest lagt ner tid på Hugo och mor, han har ungefär börjat skapa en ny familj fast inte alla har lagt märke till det.
Efter att mor och far skilde sig så blev allt uppochner jag och syster var tvyngen att acceptera nya barn och nya vuxna, vi var tvugna att träffa Pers släkt och Karins släkt och vi var även tvugna att acceptera dom och lära känna dom oavsett om vi ville eller inte.
När allt började återgå till det normala (för ungefär 4år sen) fick vi reda på att min syster har ADHD, vilket gjorde att allt blev uppochner igen, vi började gå på familjeterapi och mamma började behandla Hanna annorlund likaså min pappa, med det började mitt och fars bråk, jag slutade åka till han och även slutade prata eller hälsa på han i onödan.
För ungefär ett halvår sen började Hanna göra ännu mera konsigare saker men dom drabbade alltid bara mig; hon tog pengar från mig sen ljög hon om det, hon åt upp mitt godis sen ljög hon om det, hon snodde min mobil och skickade elaka meddelnande från den sen ljög hon om det, hon snodde mina kläder sen ljög hon om det m.m och jag blev så arg på henne för att hon aldrig slutade och jag blev arg på mamma för att hon inte fixade hjälp till henne och eftersom allt detta hände började jag även bli osams med Per och en dag började han och jag bråka för världens fjantigaste sak så jag bestämde mig för att flytta till Pappa, vilket han blev glad över så nu bor jag hos honom varje tisdag till söndag (för det mesta) och hos min mor söndag till tisdag för att jag börjar sent på måndagar och tisdagar och min far kan inte köra mig till pendeltåget dom dagarna.
Jag har ingen bästis längre för samtidigt som jag blev tillsammans med min dåvarande drömprins gled hon och jag längre ifrån varandra och nu låtsas vi om att vi aldrig känt varanda, en stor applåd till hennes nuvarande pojvän.
Hon och jag var bästa vänner i 9år.
Jag saknar att ha någon att ringa och prata med när som helst, jag saknar att få henne att skratta, jag saknar att veta att hon alltid finns där för mig och att så länge hon eller jag inte ska göra något speciellt så kommer vi att träffas, jag saknar att ha henne vid min sida när jag får problem, jag saknar våra stunder.

Jag har ingen som alltid finns där för mig eftersom alla mina vänner redan har någon.
Och eftersom dom redan har någon så är jag alltid ett andra hands val.
Jag blir kär väldigt lätt, och har svårt att släppa taget.
Jag ger nästan alltid folk en andra chans.
Jag behandlar folk som jag själv vill bli behandlad av den personen.
Jag är för puckad för att lyssna på mina vänners råd och även fast jag vet att dom har rätt så tänker jag alltid positivt och ljuger för mig själv när det gäller kärlek.
Jag tänker alltid för mycket plus att jag alltid måste ha en förklaring till varför en person gör som den gör mot mig t.ex. om hon inte svarar:
*Har jag gjort något? Har jag sagt något? Hörde hon inte telefonen?*
På vardagarna gör jag inge specillt efter skolan, jag skulle vilja börja träna och jobba nånstans men jag är för feg för att träna själv och jobbintervju gör allt så läskigt! Och eftersom jag redan nu inte är något vidare på att planera eller på att plugga så låter inte träning och jobb så bra för tillfället.


ONÖDIG FAKTA:
Hos mor har vi 2katter och 2hundar.
Hos far har vi 1katt och 1hund.
Jag och min syster har haft 2hamstrar.
Min mormor och låtsas morfar(fast jag kallar honom för morfar) bor i Skåne.
Min morfar och låtsas mormor (fast jag säger deras förnamn till dom och tilltalar dom aldrig som morfar och mormor) bor i Vaxholm.
Min riktiga farfar är död, jag och min far har aldrig pratat om det, jag har aldrig träffat honom, och eftersom vi aldrig pratar om det och eftersom jag aldrig har träffat honom så anser jag att farmors man är min farfar och det har han alltid varit men jag  tycker att det skulle vara trevligt att få träffa pappas far bara för att få prata med honom och se hans grav.
Jag är konfimerad och jag ber till Gud ibland.
Jag har brunt och lockigt hår.
Jag var kär i en killa i 1½år innan jag "fick" honom, men vi var bara tillsammans i 5månader och jag var förkrossad i ungefär 10månade efter det.
Min släkt är utspritt i hela Sverige.
En av mina kusiner bor i USA.
En av mina morbröder bor i Australien.
Jag är 169 cm lång.
Jag var osams med Sofie under balen vilket betyder att vi inte har några minnen från den dagen.
Jag gick med min dåvarande drömprins till balen.
Jag tycker det är bajs jobbigt att noppa ögon brynen.
Jag älskar att ha kul, köpa kläder och speciellt skor.
Jag har ett hysteriskt skratt.
Det blir aldrig som jag hoppas.
Jag hatar att redovisa inför folk jag känner.